himlen är vit idag

Jag säger trevande, himlen är vit idag.
Du svarar, men människorna är svarta.

Och det är de, fantastiskt mattsvarta
kontraster mot det inte riktigt jämnvita.
Snölagret som åter igen landat kornvis,
långsamma sporer fallna ur molnen

Men de kan inte frodas här.
Marken håller inte tillräckligt av
luft höjd och längtande blickar

för dem att slå rot.

sista väderstrecket

Vägen ut mot östra hamnen
spårig av slirande tung trafik
som en oscillerande traktorstig
kantad av låg bebyggelse
murar staket tegel rost

Tågspår vajar sig mot horisonten
eller synfältets slut åtminstone
De gör det så svårt att fokusera

stanna

Över ledningarnas girlanger
kommer en här av ångloksrök
mullrande in mot stationen
med en doft av snö i luften

snön snart slask

Vaknar
med vagnhallen majena
och gården som såg
min mormors uppväxt
utanför sovrumsfönstret

Shufflar
genom snön snart slask till konsum
Barntjut från plaskdammen och slänten
upp mot kungsladugårdsskolan
som hemma. Fast i förändring

Folk ser rikare ut nu

Jag går under Älvsborgsbron
med min bästis bär barn
förankrad i båda ändpunkter
Den fanns inte för mormor
Förbindelsen

Hon håller mig kvar här
som bron skyddar hisingen
från att lämna Göteborg
för havets lockelse