ett liv byggt
av kasserat virke
från det där skeppet
där trasiga plankor byttes allteftersom
tills inga ursprungliga delar fanns kvar
det är i den skrothögen
jag har gått och samlat
så länge jag kan minnas
så länge att vi är svåra att skilja åt
virke utan identitet
staplat omkring mig
som en koja på stranden
där jag sitter och skriver
i ljuset av en skeppslykta
buckligt mässingsljus sprids
av sprucket sotigt glas
dikterna är en sjömans loggbok
som blir skrönor i fyrväktarens mun
bränner det jag inte kunnat använda
för att koka mitt kaffe inför natten
och för värme om vintern
ldmmskfs 