Etikettarkiv: förlust

öppet brev till alla som nån gång haft mig som en trygg punkt i livet

varje gång har du sagt att jag är trygghet
nån att vända sig till, luta sig mot
en kust att hålla sig nära

men efter varje gång är det jag som är förlorad
utan stabilitet som om jag förlorat
min köl, mitt roder

vad var det jag lämnade
det var nåt du fick
nåt jag aldrig lyckas behålla

Taggad , , ,

September kommer

vi står och säger allt med fingrarna som citationstecken
så jag tvingar mig att syna alla minnen efter mutationstecken

Jag faller inåt Mamma. som en man i ökenpiruetter
när Valerie Solanas får mig vilja röka cigaretter
this dust devil must level fast hellre
komma in och röra runt åt det lite bättre
så markerar den här hösten slutet på vår strid
när jag faller som första lövet in i en årstid
går långsamt, genom en stad
slås våldsamt, av vet inte vad

jag snubblar på barmark och klockan säger 13:37
som ett nördigt tecken från en rätt så vettig gud
jag kände nåt fint och det måste vart nyss
men nu är allt industri och postapokalyps

du tystnar och jag borde nog inte skriva om dig än i min konst
så jag lyssnar på outskirts och nynnar med i september she comes
hon kommer i september, hon kommer i september,
undra hur det kommer ändra allt jag känner

rostiga tågvagnar, stök
måste va vårt ragnarök
Jag förtjänar inte sånt här kokonggrått
av armeringsjärn och betongblock
modern konst har inget på verkligheten
spretiga fingrar och smådjurs verksamheter

undrar och sparkar i gruset
blundar, kom kvarkar och ljuset
ge mig småsten eller Hawking
eller vart fall nåt beständigare än asfalt
tecken i tiden är att bäcken är vriden
förorenad görostenad allt läcker ut i den
spårar ur led och gud vet att du smet
om jävlarna bara kunde fatta att jag är sjukt het

vi säger allt med fingrarna som citationstecken
så jag synar alla minnena efter mutationstecken

du tystnar och jag borde nog inte skriva om dig än i min konst
så jag lyssnar på outskirts och nynnar med i september she comes
hon kom i september, hon kom i september,
men det ändrade inte nåt av allt det jag känner

Taggad , , , , , , , , , , ,

förluster

Dina tidslinjer kastar sina fingervingar ut från livs leende som
solvindar från glödande skarpa som tuschbågar ur pupiller rinner
bortom bejakande och sträcker känselspröten över min
skakande talande hand läcker med bläcket men kan ändå inte
måla de finaste linjer förstås utav åren och visaste kvinner som
skymtar i skrymslen och rynkor från ögon till rödlocks
från döden så föds nåt mitt öde en rödtott som sträcker sig in
som väller över min ömmande mage en morron med morrande molnet
på golvet slickar vittrande drömmar för du vet:
-Det är fritt fram att glömma.
men jag vill se dig igenom ett skrattveck
när du beger dig igenom med kaffet och lever igenom rätt vackert
jag kastade en kropp rätt in i din famn som en skorv ut ur dimman i hamn

Som om vi förväntade oss nåt annat än stänglar som tränger
sig längre in vindlar sig ut i tusen förvecklande  fingrar
smeker leker neuroner med synapser i färd med att slutas som ögon

Så slut mina ögon.

Du skickar dina vilt slingrande inte blint skingrade
milt fingrade skimrande linjer utav snirklor är skrivstil
sträcker sig in sträcker sig ut sträcker sig genom membran som
kolfiber nanorör jag pressar ögonens ytor på på din blödande blyerts
jag vill stoppa öron med flödande glödtråd och blotta hjärnan
linda kranie som om törne gjorde nån skillnad jag vill
skriva lika vindlande som det gjorde nån skillnad
som gråspräckligt på knyckligt vitt
som brinnande brev i toppen på flaskor som
”en tag säger mer än orden som står där”.

kan nån toppa kontakten i greppet kring bläcket
mellan toppar som inte bryr sig om fakta som
inte stoppar och saktar frihet
en svala kring nocken som en svada från botten som
skalar av toppen som svavel och åska och
regnarslänger sig över och flänger huden utav

exponerade vältande fyrtorn som brinner för fullt
i tatuerade vener som nålstick igenom
rinner som guld från en stad till en annan
decennier efter att vänner har fäst dig på papper
som en fjäril med nålar i magen i vrårna
Och du strålar som om du var vaken

Du strålar som om du var vaken
när jag står inför osagda ord med känslorna stridandes
stänger jag bara ögon och block som ett vila i frid ——

Taggad , , , , , ,

duperad

strimlade minnen virvlar i magen
rakbladsvassa radmaskar i skithög fart
du kan fånga upp dem två och två
och hålla dem mot gryningsljuset
övertygad om att där finns ledtrådar

försöka pussla ihop dem med varann
men de passar inte ihop nånstans

ett skärpt sinne skulle se ett mönster
som för dig är knappt förnimbart. vagt
de olika remsorna bildar ett sammanhang
men det är utom räckhåll och gäckar dig
och det känns som allt det här går på tid

känslan blir allt mer svindlande
som om du faller in i dig själv
utan att slå i marken
du bara virvlar med

Taggad , , , , ,

kluddstad

Kluddstad

Kluddstad: Kulspets på föreläsningsanteckning. Scannad, förstorad och digitalt förändrad.

Taggad , ,