sensorisk deprivation

Som om en tom cell
kunde förtrycka sinnen
de där detaljerna allt sitter i detaljerna
En hel värld här inne

ser den är den nu
De tog mig hit
men vet inte att här finns
Stängda
som dörren de vägrar sig innanför

Stängda
för den tvådimensionella
mätarlarven
av betongstruktur
som tätar en spricka i väggen
en svag punkt
Sträcker sig trevande ut i rymden
från tegelkanten den pillar sig fram över.

Ventilationsgallret ut mot korridoren
fullt av vittrande mur och tänder
från plastbestick
Tiden själv gnager orättvisan
ur denna fästning

Till slut
kommer inget annat än
inristade namn och hälsningar
återstå

Kanske också våra berättelser och brev.

Fönstret högt upp
Ljus genom frostat glas
skymmer världen
eller mig
Vilket håll vetter det?
ljusets vinkel. ljuden.
vägen jag blev släpad

Hörs mina kamraters skanderande fortfarande?
Eller är det bara luft
som drivs av fläktar långt bort
susande genom åderförkalkade rör
Båda är verkligheter

utanför min värld nu

Men jag bär er
och vår solidaritet
i mitt varmaste
som ni bär mig
där ni sitter
betydligt kallare
men tillsammans
Tills alla är ute

Va vill du? teater.
Onödigt ointresserat
fördummat och medeltida
Plitarna spelar
den roll de tror förväntas av dem
Ett iscensättande av ett vi och dom
av inne ute
den andre

Jag kommer ut om några timmar
du är fast här
Fly med mig
eller stanna och dö

Annonser
Taggad , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s