oceanen

Här står jag då min vän:

En Stranne surrad vid rodret
i en storm genom vilken
inga sireners sång når mitt öra.

Ingen längtan att lämna skeppet
och jag ska förr duka under
i den skummande ocean
som vid sina dyningars barm
närt mig än jag lämnar dig.
Min fågel.

Låt oss gå i skift
som lots genom farvatten
vi känner olika väl.

Med segel slitna i våta trasor
kan orkanen blåsa
i vilken riktning den än önskar.
Vi står ända pall.

Förvisso går vi djupt i sjön min vän
men du ska inte frukta mitt bagage.
Vår ballast stabiliserar bara skutan
så vi håller kursen.

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s