under skjortkragen vilar du

1.
Jag gråter inte längre.
kan inte sluta tänka på att
han är min konfirmationspräst.
tala om borgelig uppväxt;
konfirmera sig av tradition.

Jag är inte med i kyrkan längre
och jag har slutat gråta.
trodde jag

Han talar om guds rike
och kärlek
det känns som att han snärjer dem
väser ”Gud kan trösta er” i nacken
ettern kliar under skjortkragen
ta mig härifrån

men ingen släpper ut mig,
öppnar porten,
till annat än uppdämda reservoarer

hur kan jag inte gråta

2.
Min bror gick från
en mor till en annan
har det sagts
idag är han en sörjande far

vars varje steg är ett år
under en atomvinter
en liten kista lastad med uran
men den är tyngre än så

ge mig en halveringstid nån
ge mig nåt som inte är
exponentiellt
ge mig nåt jag kan förstå

jag går bakom och börjar lösas upp
här är skiljevägen.
nu händer det.
jag är inte längre här.

3.
En minnesbild från dagen är utomkroppslig.
Jag ser oss komma ut på kyrktrappan
det är slowmotion eller helt fryst bild.
ögon som skådar fjärran. utsikten från åsen.

Min bror håller den lilla kistan av tungmetall
jag tycker det är vackert. Patriarkalt.
En person saknas i bilden. Ja, just det.
Jag målade det en gång. den försvann.

på hans axel vilar ärkeängelns hand.
Heldor. vingarna fullt utslagna nu.
Jag minns inte att jag sett dem förr
inget har fastnat så i mig. religiöst.

jag kommer aldrig bli färdig
det kommer alltid stå skrivet
bakom skjortkragen vilar du

jag är trött nu.
släpp ut mig.

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s