ett moln som en delare
mitt i sundet långsmalt
som en gurkas tvärsnitt
overkligt svävande sammanhållet
som om det döljer nåt maskinellt
hängande i tusentals rotorblad
som en vibrerande igelkottspäls
en framtidsbarriär högt i himlen
hotande med falsk trygghet
och ett betvingande kraftfält
mellan viss och oviss
mellan har och inte har
mellan vi och dem
släpper igenom
hela rena säkra
av oss utvalda
men så ser jag
molnet tunnas ut
vindar tryckutjämning
entropi
sönderdelas skingras
inget dolt hot
jag såg en vision
dystopi
inte verklig
den lämnar mig ändå inte
en metafor som lyckats
ta sig in
