Insåg just att jag aldrig publicerat länken till serien jag och Egil Röckner gjorde för några år sedan. Arbetet började med en av mina dikter och både text och bild växte vidare och samman. Serien publicerades i babian.se nr. 19 -död åt humorn! Aktuelle Kim Jung-il nämns.
klicka på bilden för att kolla serien på babian.se.
Postat i dikter | Taggad egil röckner, förändring, lämna, rotlöshet, serie, stad | Lämna en kommentar »
det är en sån skillnad
från kväll till kväll
visibiliteten över sundet
Ena gången är det suddigt
högst en strimma land
på andra sidan vattnet
andra gången skarpt nära
industrier och vindmöllor
en skyline mot solnedgången
är det olika mängd partiklar
som förändrar motståndet
mellan mig och danmark
eller är det luftfuktigheten
miljarder små vattendroppar
linser som tar mig närmre
kanske är det gränsens massa
en konstruktion av ojämn vikt
som kröker mitt universum
med orättvisa proportioner
Postat i dikter | Taggad europa, gräns, migration, no border | Lämna en kommentar »
Nu publicerar jag då en bok/dikt som legat rätt länge å göttat till sig. Det är ett epos om Götet typ.
Texten skrevs främst under höstarna -08 0ch -09. Om det är någon som vill ha boken i något annat format än scribd erbjuder för nerladdning (digitalt eller i tryck) så är det bara att höra av sig. frithiofandersson@gmail.com. Samma adress gäller om du gillade boken och tycker att tiden jag har lagt ned på den är värd en slant. Jag publicerar boken under en creative commons-attribution-noncommercial-share alike-licens. Hör gärna av dig om du vill använda texten på något sätt.
Kommentera gärna eller maila ingående feedback.
Postat i dikter | Taggad älvsborgsbron, göteborg, högsbo, majena | 1 Kommentar »
ett moln som en delare
mitt i sundet långsmalt
som en gurkas tvärsnitt
overkligt svävande sammanhållet
som om det döljer nåt maskinellt
hängande i tusentals rotorblad
som en vibrerande igelkottspäls
en framtidsbarriär högt i himlen
hotande med falsk trygghet
och ett betvingande kraftfält
mellan viss och oviss
mellan har och inte har
mellan vi och dem
släpper igenom
hela rena säkra
av oss utvalda
men så ser jag
molnet tunnas ut
vindar tryckutjämning
entropi
sönderdelas skingras
inget dolt hot
jag såg en vision
dystopi
inte verklig
den lämnar mig ändå inte
en metafor som lyckats
ta sig in
Postat i dikter | Taggad dystopi, europa, gräns, migration, no border, rasism, rädsla | Lämna en kommentar »
Du är en stig som leder mig off the map med dina historier. Du föddes med ett enat Tyskland men kan inte vänta på att få se det falla. Med de andra nationalstaterna. Jag slösar mitt liv på nationalekonomi när jag bara vill vad du vill.
Idag sa min föreläsare att han mest fikade när de rev berlinmuren. Han försökte få mina kursare att intressera sig för de arabiska revolutionerna. Och antagligen för att de skulle förstå att historiska händelser alltid skapas i ett nu.
Jag ville mest ställa mig upp och fråga att revolutionen är väl vad vi lever varje dag och att jag vill minnas att jag aldrig teg still utan levde i den. Och att jag ska minnas vad han gjorde. Predikade i sin kyrka, mot revolutioner, mot sann frihet. Oavsett vad han inleder föreläsningen med.
Men istället ska jag alltid minnas att jag teg still och inte sa det där. Den gången. Jag ska minnas och jag ska lära av det. Leva mer konsekvent i nuets revolution. Jag kommer inte åka till Libyen och tillsätta nya ledare. Jag gör min del här. För min frihet är bara min egen att skapa och din är din. Kanske lever vi inte revolutionärt varje dag. Men blir bättre och bättre på det. Och vi blir fler och fler.
Du är en stig som leder mig off the map med dina historier. Du får mig att vilja skriva moderna Springsteentexter till brädden fyllda av cykelteman som bara trampar på beyond peak oil. För bilar kan aldrig vara våra metaforer låsta till asfalt, oljebolag och sofistikerad teknik. Frihet är DIY; Vår egen kraft, vilja och gemenskap.
Postat i dikter | Taggad 1989, Bruce Springsteen, muren, nu, revolution, vardag | Lämna en kommentar »
Ge mig streets of fire
genom staden stapeldiagram
bland molnen skapad
ur rök och aska
Den är
bara incense phalli
waiting to burn
”tonight, tonight”
Baby, you’re the
bombkonstruktör
Bring your brightest
balaclava och en sax
och visa dina streets of fire.
Postat i dikter | Taggad civilisation, ekonomi, klipp kuken, nu, revolt, stad, unga vuxna | Lämna en kommentar »
Jag säger trevande, himlen är vit idag.
Du svarar, men människorna är svarta.
Och det är de, fantastiskt mattsvarta
kontraster mot det inte riktigt jämnvita.
Snölagret som åter igen landat kornvis,
långsamma sporer fallna ur molnen
Men de kan inte frodas här.
Marken håller inte tillräckligt av
luft höjd och längtande blickar
för dem att slå rot.
Postat i dikter | Taggad fransk film, himlen, kontraster, människor, snö, vinter | Lämna en kommentar »
Ingen kommer skriva hyllningar till dig och jag minns inte ens vad du heter eller hette du kanske är död nu ingen vet om du lever som sånt kan gå fort har en ju hört men tandvården bryter ned de fattiga som saltvatten på broräcken och barns lekar farligt nära kanten som kola och miljoner kolsyreexplosioner över eroderande bergsmassiv och det skulle aldrig falla in att inte visa god min trots allt som finns och vill skrika sig ut ur kindtanden för Götets gamla garde håller inne inte som vi inte som vi inte som jo de dränkte sig också med miljoner kolsyrebubblor över fjälltoppar och beska på tungan i svalget och det var nåt helt annat på deras tid och historierna säger att fruarna hämtade ut löningen på fredan så de kunde ta ut ångesten över dem och inte sig själva och tandvärken är konstant hos de fattiga som om folkhemmet verkligen förändrat välkommen hem igen som en man i ett hus på Herkulesgatan som om nån skulle skriva epos om riktiga hjältar som om det fanns hjältar över huvud taget alla har sina hälar och det är bestämt och därmed basta hade jag skrivit en hjältesaga hade den handlat om dig.
Postat i dikter | Taggad ättestupan, flöde, göteborg, hisingen, klass, ramberget, tandvård | Lämna en kommentar »
Vägen ut mot östra hamnen
spårig av slirande tung trafik
som en oscillerande traktorstig
kantad av låg bebyggelse
murar staket tegel rost
Tågspår vajar sig mot horisonten
eller synfältets slut åtminstone
De gör det så svårt att fokusera
stanna
Över ledningarnas girlanger
kommer en här av ångloksrök
mullrande in mot stationen
med en doft av snö i luften
Postat i dikter | Taggad hamn, längtan, malmö, orkanen, snö, tåg, väder, vinter | Lämna en kommentar »
Där står den då
staden stapeldiagram
av skyskrapor
skimrande som chimärer
över ett dunk dunk dunkelt
dunkande dis
som den ständigt stigande
pulsen och
• plikt
• punktlighet
• pisslukt
En hel stad av stapeldiagram
skithögt vajande i vinden
väntar bara på att till slut få falla
tillbaka mot den kropp
och de tomma siffror
ur vilka de är smidda
Postat i dikter | Taggad civilisation, ekonomi, stad, undergång | 2 Kommentarer »
