Ligornas årstid

Så står en då mitt i allt
och stan luktar nöjesfält
som cigarettrök och popcorn
som en skakig sommar kryddad
med saltare vindar än normalt
som accelererar osmosen mot havet
när allt är skithett som en strömlös vagn,
stilla tryckande som en bit nedfallen himmel

i ligornas årstid.

Det här är ligornas årstid som knock-out-gas
och E6an och husvangnar och pirater lite var stans
och semesterbilister är också ett jävla gäng

Det ekar i radion om koppar och folk är fast
och jag ser på TV om att kyrkor är drabbade

Jag undrar om den här kopparligan
är de som kallar sig humanisterna?
Jag ser nämligen för mitt inre öga
Christer Sturmark som gick från
IT-opportunist till buffel förlåt idiot
stå som en sekulär profet förlåt fanatiker
och slita koppartaket av  alla religioner
med mänskliga muskler som sväller
som en hjärna under en kostym i
trasor som hulken

Han vill exponera de ojämlika religionerna
till förmån för de goda vetenskaperna
när universiteten kämpar med att ge sken
av ett aktivt genusarbete, kvinnliga
ingenjörer (som kvinnliga allting egentligen)
har lägre ingångslön och läkare
är fortfarande biologister
Och Humanister då får vi väl hoppas
såhär i ligornas årstid

för i ligornas årstid går
de verkliga kopparbovarna fria
Vi som slängt tonvis med koppar
som elektriska apparater i ett halvsekel
som 30 procent av all koppar nånsin
tillgänglig i jordskorpan befinner sig nu
i soptippar och som fyllnadsmaterial
under gatorna vi går på.

Jag promenerar i en stad med färre folk i
men med fler ute på den känns det som
och löpsedlarna ljuger som alltid
men mer om ovesäntligheter såhär i ligornas årstid
Svart på vitt gott mot ont
big bang mot en snubbe i långt skägg
inget känns lättare att förstå än det andra
när en står här mitt i min stad
som är ett nöjesfält
i ligornas årstid.

Glasstavar

Jag har sett flickor kastas som sallad mot Möllans kullerstenshav
med brudklänningar flytande som blommor med strömmen
Bara för att fyllas

Och precis som i verkligheten bygger den här dikten på
extremer, fixpunkter och landmärken som kan föra berättelsen framåt
utan att med ett enda andetag yppa de strukturer som slingrar sig
som ormar mellan tidslinjens stängselstolpar eller ens hinta
att förtryck inte sker som punkter i tiden utan är inbyggt
i själva konceptet historia.

Jag har sett dem välja begravning i flor framför en fars fästning
där ord är lag och våld är medel och bestraffning
Precis som i verkligheten

Precis som i verkligheten kommer dikten tala om att jag hellre ser
tonårsflickor som slåss och stjäl än att de säger ja tack och amen
på knä när den egentligen handlar om att det är jag som står här
och läser den och min vän, som jag kallar syster, fixade resan hit
för mig och mina poetvänner innan vi ens hunnit fundera över saken.
för vi har fullt upp och hon behöver bara planera för att hitta nåt
som ger livet mening och tack vare henne

har jag sett tiden frysa ösregn till glasstavar i skymning
där älskandes tårar trotsar pausknappen och faller.
Bara för att splittras

Jag har sett hjärtan töja sina kroppars gränser till det yttersta
och brinna som en molotov i handens fosterställning.
för vit flagg finns inte

För precis som i verkligheten är den här dikten materiell och inget
annat. Precis som i kärlek handlar det bara om hur min hjärna
är en oändlig mängd fingertoppar som sträckersträckersträcker
sig så långt det bara går för chansen att få det där lilla
den där elektronsvängningen av kontakt med andra toppar
som statisk elektricitet när jag nuddar din hand
för bara då kan nåt annat finnas
och synapserna sluter sig som broar
när min skrivstil sträcker sig ut
så nära och in i din hörselgång till dina fingertoppar
tills det inte går att urskilja vad böjarna som en gång var bokstäver
betyder och där:

Har jag sett unga kvinnor fladdra strax utom auktoriteters räckhåll
där goda tankar tar dem och utan ord som normativitet.
bara för att

Jag har sett Mr. Mage sträcka sig efter dem som dagen efter drömmar
kedjad till blixtar, döskallar och snurror som nederlag
bara för att man gör så

och fastsvetsad i historiens byggnadsställning kan en inget annat göra för precis som i verkligheten överträffar dikten vetenskapen men bara verkligheten kan beskriva verkligheten och inget annat finns.
Så jag skakar mina kedjor åt era fria själar.
för tid. för förändring.
bara för å jävlas.

Nya insekter

Skånska myllan skälver spränger upp sträcker radiomaster som bönstjälkar
för en ny tjänsteklass av lyssnarmyror att klättra upp runt
med öron som paraboler och direktkopplade via microchip till
databaser fulla av vilka, var och hur länge.

Ur horisontens guldiga moln med sotiga kärnor
tränger expanderar svärmar av övervakningsgräshoppor ut ur bilden
och trasar in över min stad och registrerar objektivt som sanning.

Spanar passivt efter arbetsmyror som avviker från den planerade
rutten mellan jobb och TV-soffa med brännglas i högsta hugg
Spanar aktivt efter färgglatt mot grått och northfacejackor
med en arme av kontrollen blinkar blå mental istid i beredskap

Lämnar bara bakgator och virvlande skräp åt mitt paranoida as
och för mitt inre öra hör jag smustiga barn runt lägereldar
viska sagor och legender om ‘tiden innan’

Rättsapparaten kompis

Du kompis,
vill inte du också bara rensa luften ibland?
Som en aerobicsinstruktör i glasögon
Vill du springa du med, bara för att du kan?
Som en kalv som inte trodde ängar fanns
Ge mig en grön fångoverall
och jag ska kuta tills jag stupar

Vi står intill varann och jag undrar:
Kväver rättsapparatens avgaser
dig också, kompis?
Mina lungor fylls med varje andetag
av damm och ålderdom.
Så Herr Ordförande ge mig frisk luft och vattendrag
Jag sa ge mig en norrlandsälv och fyra kanner gas
ge mig ETT, TVÅ, TRE och en startpistol
sen sticker jag kompis ska du med?
och slå omkull en ljudvall med ett BANG!
när dörrarna fälls upp som vingar bakom
mina sulor i kontakt och ljuset flödar genom
vartredjeårtvättade filterfönster
Jag bländas och ser inte längre världen
För jag är inget mer än nu och mina minnen

Ge mig en grön fångoverall
och jag ska kuta tills de tar mig.
för innan du sprungit min vän,
innan du verkligen sprungit för att bli fri
har du aldrig nånsin satt ett värde på ditt liv

kompis.

kluddstad

Kluddstad: Kulspets på föreläsningsanteckning. Scannad, förstorad och digitalt förändrad.

Kanonmat

Plötsligt står han så längst bak.
Han gapar åt alla i vagnen
och vill bråka med killarna
som också druckit för mycket,
fast inte lika länge.
Han skriker nåt ingen förstår
men ett “slå ihjäl” eller nåt
fastnar i dig.
Då, just då tränger sig
all världens stålull in
genom din navel,
fryser överallt utom där.

Du trevar efter ett tillhygge
Bara ifall det hettar till;
Då ska du fan..
I jackfickan hittar du ditt vapen
tungt och tryggt i handen.
Rundade hörn så du inte skadar
dig själv av misstag.
Så du inte sticker ut ögonen
eller rispar dina äppelkinder.

Verkligheten närmar sig igen.
Det börjar lukta bråk bakifrån.
Grabbarna gapar och gestikulerar.
Han är oberäknelig och stinker.

Då fattar du ditt vapen.
För tummen över det eleganta
touch-hjulet.
Höjer volymen på
“First class riot!”.

Du är den medvetna och
informerade konsumenten.
Den intellektuella och
smakfulla medborgaren.
Men varför har du då
slavbojor i öronen?
Vita slavbojor i öronen.
Du tar på dig dina vita
slavbojor som det var
ett splitterskydd.

Du blir aldrig annat än
kanonmat oavsett hur
piratkopierad musik
du än lyssnar på.

Nästa Godhemsgatan.

fågelpojken

Det känns som om ingen mer än jag och trapphusen är vakna,
sprängda av lysrör och väckarklockor
Men en kille med svart kalufs som en sällsynt fågel
landar framför mig och kastar ett käckt gomorron
trots att jag inte riktigt är på det klara med vilken
tid på dygnet det är än och undrar om det inte var
Gomorra han sa, egentligen.

Vi slår följe en bit han tar passet för sin far
som har lunginflammation och inte orkade idag.
Tidningarna är hans duvor säger han och lyfter en mot himlen och ler.
-inte än min vän, men snart ska du föra bud om sakernas tillstånd.
Han har alltid önskat ett duvslag och jag följer hans väg,
ser hur han glipar på brevinkast som en nattarbetares persienner
och släpper in sina vänner med nån annans propaganda som när solen var gud
som alla gudar före honom söker han komma ur prästerskapets makt.

När rundan är klar skjutsar han mig genom en stad jag aldrig sett förut
där husen sitter som fåglar på kraftledningar omkring oss
till melodin av vind, vinande däck och det milda knattrandet
när orden flyter ur honom som låttexter ur en telexmaskin
Jag har ont i bak och belyftarmuskler när vi äntligen stannar
där husen är oändligt mycket högre än mitt och tar andan ur mig.
Jag har aldrig sett dem så här förut så här nära så här mörka
men solen ska strax ge dem färg säger min vän och kapten.
Han har en ritual att släppa de sista fåglarna fria säger han.

Jag står kvar på det frasiga gräset och känner kolossernas
vikt pressa marken som en gungbräda mot mig genom slitna gummisulor
och ser honom springa upp genom huset istället för att ta hissen
-Det är viktigt att göra rätt för all lägesenergi du tillskansar dig.
Tricket, säger han, tricket är att fälla upp tidningarna och
släppa dem fria med magen nedåt, som med alla fåglar.
många gör felet att bara släppa dem som de läser dem
med ryggen mot marken och det är därför vi ser så mycket
förlamat skräp i stan de måste får ordentligt med luft
under vingarna för att kunna bära all reklam som tynger dem.

Det går knappt att se honom där han står nu, han är så högt upp nu.
Men jag kan urskilja hans sihuett mot himlen som en staty på taket
som en serieteckning. Han verkar vänta.
Jag väntar med honom i dunklet av höghusen och så
plötsligt slår den uppgående solen taket och honom
och han dansar. Vilt och energiskt
som med en motorsåg i händerna
men han har ett ännu farligare vapen.

Försiktigt släpper han sina vänner men de skjuter ut
som han slungat dem och jag tror inte mina ögon.
De lyfter de flaxar fångade av uppåtvindar vid klippkanten
och de sprider sig som exploderande skuggfigurer runt
honom där han virvlar och de virvlar med honom
och så lyfter han som en humla på mikroturbulens
och får kantigare silhuett och han är ett med dem,
han är ett med dem och de lyfter
som en svärm bort från alltings gravitation
och cirkulerar som skräp i en stoftvirvel på en parkeringsplats
De är tuschritade skiss-M i en film där effekter är tecknade.
så försvinner de bortåt som små oregelbundna skakande fläckar
mot landsbygden till och när solen sticker mina ögon
söker jag förgäves skugga dem för att kunna se.
Men det har jag ingenting för. De som punkterar vardagen
tar sig ur synhåll lika lätt som de materialiserar sig.
Och nu vet jag. Jag borde inte vandra hemåt.
jag borde styra stegen ut mot skogen istället
och låta hem komma till mig. Thoreau Doppler style.

Jag må vara bunden till marken men borde inte
vara det till kontrakt skrivna på ovikta blad.

Kluddfågel. Miniatyrkludd med kulspets från föreläsningsanteckning. Scannad och redigerad.

Hallandssöm vs. Urbankonst – Farmors tavla

Trädet i fråga dök först upp på Blåvalsklickens tavla för några år sen och sen dess har jag velat göra en stor variant av den. I en kreativ spurt under sista dagarna av 2008 och en liten stund in på 2009 i samband med en fin virkescontainer kom den till slut i verket. Farmors tavla är i akryl med pensel och roller.

Farmors tavla

Med konstnären

Tippen

Vi far fram över en traktorstig
Är vi verkligen rätt ute?
Men ett par gärden senare ser vi den
mitt i en brant backe står den högt.
Som en våg redo att slunga oss
i reven tornar soptippen upp sig.
Skulpterad av letare som eroderat den
som ett skagerak mot jyllands nordvästkust

Vi borde köra upp och ta gratisparkeringen
men bilen orkar inte. Den är typ Stalins
gamla volvo kombi så vi snejkar på
betalparkeringen och får skit för att
vi är från stan istället för orten

Ett halvår efter den här drömmen
är jag på en loppis en kvarts
cykelavstånd hemifrån.
En man frågar om jag är svensk.
Du ser ut som en turist, säger han.
Jag ser alltid ut så här, säger jag.
Han säger sig vara svensk, läkare
och har bott i landet i 15 år
Jag skulle svennegissa att han e från Iran
men vad vet jag.
Jag får rådet att ha pengarna i framfickan
Araberna stjäl, säger han.

På vägen upp till toppen
letar vi gamla TV-spelskonsoler
och Game & Watch bland kasserad
elektroniks rötter och gamla
MacGyverinspelningar är klängväxter
Allt i skuggan av en högkulturs fall
En frusen våg i väntan på islossning

Högst upp och plötsligt är allt en
ångande asiatisk marknad och saker
kostar pengar.
Jag blir förvånad men Oskar säger
bara nåt om Blade Runner.
Belysningen är skum och lite gulaktig.
Allt säljs inlagt i glasburkar

Var fan kommer all ånga ifrån?
här är ju ingen som lagar nåt.

Kalles tavla

Kalles tavla: Marker och akryl på hittat broderi och aerosol på glaset. September -08